Helt sinnessjukt, men också väldigt fascinerande!

Igår pratade jag lite med Mia, hon som spinnar på form. Det dröjde inte länge innan jag insåg att hon är en klass för sig. När jag frågade om hon skulle göra något kul i veckan, svarade hon att hon först skulle ut och orientera i 24 timmar, sen vandra i fjällen, och efter det cyklar 654 km(!!!), sen skulle hon bara hem och börja på ett nytt jobb...

Mina planer om att kanske träna lite efter jobbet framstod plötsligt som ett ganska mesigt mål. Kan ni förstå känslan av att ha sprungit i skogen i 14 TIMMAR och veta att man ska springa i 10 TIMMAR till? Eller att cykla hela sträckan från Oslo till Malmö? Vilka jääkla benmuskler det måste finnas i Mia! Jag tycker att hon är riktigt cool och stark! Det här vore ju självklart inte klokt för vem som helst, själv hade man vart en riktig trafikfara bara efter några mil, men om man har psyke och passion som Mia, då är det fan bara att köra. Lycka till Mia!  

Skin - Se den!

Jag gillar verklighetsbaserade filmer, även om man ibland önskar att storyn vore påhittad. Just den här storyn handlar om ett vitt par i Syd Afrika som föder ett svart barn under apartheid perioden. Filmen är skildrad på ett så skickligt sätt att man inte enbart känner sympati för flickan, utan även för karaktärerna runt omkring henne, trots att några av dessa gjorde livet onödigt svårt för henne. Inget är svart eller vitt (kanske dåligt ordval), utan väldigt nyanserat med många olika perspektiv från alla möjliga håll. Även om filmen SJÄLVKLART tydligt visar på att det här var en förskräcklig tid för den mörkhyade delen av samhället.

Det är bra med filmer, för trots att man har läst mycket om apartheid så blir det ändå mer verkligt när man ser det på film. Det är ett tungt ämne, och därmed en jobbig film. Dock så är det ju ofta dom jobbiga filmerna som gör djupast intryck och därför borde ses. Inte varje kväll såklart, men då och då..

Gammal Christine, Ny lägenhet.

Jag vill börja med att gratulera min kära vän Christine Tedenlind (eller som jag kallar henne: lilla Piff) som fyller 13 23 år idag!

Cykelvin, vad annars?

Eftersom Christine av någon anledning hellre ville fira sin dag på en lördag, så firade vi henne igår istället. Det var kul, det var en rolig blandning av nytt och gammalt folk. 50% Knivstafolk och 50% ULfolk blandades ihop till en fruktig cocktail. När jag tänker efter så tror jag dock att UL kanske stod för 75%, men Knivstaborna har kanske en tendens till att låta lite extra, eller åtminstone så har Jonas det.

Mitt i allt kaos ringde ägaren av lägenheten som jag var och kollade på i onsdags och berättade att jag får flytta in i slutet av Augusti!:D:D Sjukt skönt att den biten är löst! Så efter det var jag om möjligt, ännu gladare. Vid 12 drog vi vidare mot salu. Det var Faktiskt också kul :o I vanliga fall brukar jag oftast tycka att förfesterna är roligast och att salu och BJ mest är massa fjortisar och VIP-köer, men igår var det riktigt kul. Det mest oväntade som hände under kvällen var nog när Tessan började vaska sin päroncider över dansgolvet, Robin och Ludde.